Välfärdsområdets sparande drabbar ojämlikt
I vår grundlag är det skrivet att vi ska behandlas jämlikt, alltså ingen ska behandlas sämre på grund av kön, ålder, religiösa övertygelser, ursprung, språk, funktionsvariationer eller andra hälsotillstånd.
I FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna i artikel 24 står det att "Var och en har rätt till vila och fritid..." och i FN:s globala mål för 2030 mål 10.2 "...möjliggöra och verka för att alla människor, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning... blir inkluderade i det sociala, ekonomiska och politiska livet."
Österbottens välfärdsområdes sparkrav gör att dessa mänskliga rättigheter och globala mål blir svåra att uppfylla för exempelvis personer med funktionsvariationer. Välfärdsområdet ger inte boendeenheter möjlighet att tillfälligt höja personalstyrkan för att kunna genomföra fritidsaktiviteter som tidigare.
I stället ökar arbetsbördan på enheterna när personal och chefer ska ordna med anhöriga, stödpersoner eller frivilliga från föreningar för att se till att servicetagarna får delta i fritidsaktiviteter. Alla kan inte delta i alla aktiviteter och det kan vara problematiskt att göra det rättvist när största delen av servicetagarna vill delta.
Välfärdsområdet behöver spara pengar, men att personer som bor på boendeenheter för personer med funktionsvariationer inte ska ges samma möjlighet att delta i fritidsaktiviteter som alla andra är inte acceptabelt.
Deras psykiska hälsa och välbefinnande är lika viktiga som varje annan människas.
Maria Österberg, sekreterare för Svenska Kvinnoförbundet i Närpes
Publicerad även som debattinlägg i tidningen Syd-Österbotten den 18.5. 2024
